tisdag 12 juni 2012

Test av Partyfat anläggningen.

Så var det då dags att prova Partyfat anläggningen och se hur den fungerar. Jag har lagrat två fat på fem liter med vete öl, Batch 5. Den flasktappade varianten har avsmakats och fått godkänt. Hur smakar den fatlagrade ölen jämförelsevis?
Det var inga problem att ansluta kolsyretuben till reugulatorn. Mellan dessa två enheter måste man ha en koppling gjord i Schweiz med packningar, super dyr och jag fattar inte hur den kan kosta en mindre förmögenhet. Från regulatron går sedan en armerad slang till Partyfatet och ner genom ett stigarrör.
Tryckte utan problem ner stigarröret i fatet genom att trycka in den lilla vita plastploppen som sjönk ner i fatet. Röret och alla andra delar hade jag noggrant gjort rent med Star San, hellre för mycket än för lite.
Sedan var det dags att vrida på kolsyran till fatet. Hade läst på forum att trycket bör hamna kring 1,5-2 Bar. Nu var det bara att trycka på tappkranen och se om öl flödade.

Efter första försöket är jag nöjd, ölen smakade betydligt bättre med extern kolysra jämfört med flaskans prajmning. Dessvärre så tycker jag att tappkranen är dålig, den läcker och känns smäckig. Får se mig om efter en bättre kran senare om den fortsätter att droppa.

lördag 9 juni 2012

Smakprov av två nya veteöl.

Det blir lite glest mellan anteckningarna men trots det så har det hänt lite saker i köket här i Spånga. Jag har som jag tidigare skrivit om bryggt två veteöl tätt inpå varandra. Avsikten med det var att försöka få fram den perfekta veteölen. Jag hade läst på i forum och fått lite uppslag på hur jag skulle lyckas och nu var det dags att skrida till verket.
Mina tidigare försök, tror det är tre, har ingen riktigt blivit som t.ex. Schneider Weisse Tap 4. Färgen har jag dock varit nöjd med dom flesta gångerna men inte smaken. Skillnaden nu skulle bli att jag jäser vid en betydligt lägre temperatrur. Många inlägg antydde på att jäsning och temperatur var det som fick smaken att komma fram.

Provbatchen använde jag samma recept som jag bryggt tidigare på. När den var färdig jäst och tappad på flaska startade jag nästa batch med nästan samma innehåll. Justerade lite på svartmalten då jag tyckte den gav för stort färgbidrag. Lustiga är att på mina 20 liter så var det inte mer än ett 50 tal korn som jag slängde in. (Färgbidraget av svartmalt  är 40ggr. högre än från basmalten vete).

Nu har jag tappat upp båda brygderna på flaska och den senare även på två fem liters Partyfat. Det blir spännande att se hur jag lyckas med att få ut ölen ur dom. Jag valde att köra med mellan varianten, d.v.s 425 grams kolsyrepatron och regulator. Prajmade den andra batchen med 7 gram socker/ liter med tanke på att jag kanske kan tillföra lite kolsyra från patronen om så önskas. Provbatchen fick dryga 8 gram/ liter.

Nåväl, dags att ge lite Tasting Notes från dom två brygderna.

Testbatchen.
Kolsyran fanns i flaskan redan efter fem dagar. Häller upp den i ett högt glas, skummet är tätt, gräddigt och inte som tidigare med stora bubblor som snabbt försvinner. Sista slatten i flaskan virvlar jag runt ordentligt innan jag slutligen häller upp i glaset.
Färgen är aningens för mörk, troligtvis lite för mycket av svartmalt. Smakar av och finner att smakerna är där. Lite tunnt kanske men dom finns där, koriander och så den där skinka på plåt.

Nästa batch, kallar den för Vete Batch 5.
Öppnar kapsylen, det är lite lägre tryck i flaskan. Häller upp den och färgen är perfekt, aprikosgul och lite grumlig. Virvlar runt det sista i flaskan och häller upp slutligen i glaset. Nu ser det väldigt gott ut. Skumkronan är tät och ser god ut. Det doftar typisk veteöl och smaken är tycker jag, fulländad. Känner mig stolt och nöjd efter mina försök att tillverka en bra veteöl. Lärdomen således är att jäsningen bör ske vid låg temperatur för ge jästen en chans att ta fram dom goda smakerna. Skrev i mitt tidigare inlägg att jag lät den stå tre dygn vid +16C. Därefter fortsatte jag ett antal dygn vid +20C för att ge jästen alla möjligheter att jäsa ut sockeret.

Vartefter glaset blir urdrucket lämnar skummet avtryck längs kanterna, ett gott tecken på välgjord öl.

Star San i fat.


Veteöl, gott som bara den.