onsdag 24 oktober 2012

Höstterminen

Tjäna, jag har inte slutat brygga sedan senaste inlägget men tid att dokumentera och reflektera har fallit bort en smula. Vad har jag gjort sedan sist då?

Den korta versionen är tre brygder. Två Ale och en Hefe Weissen. Om jag börjar med min veteöl så blev den bra, den bästa hittills och jag har fortfarande flaskor kvar som jag brukar ta till maten. Mina tidigare veteölbrygder har sakant lite banansmak och karaktär. Men genom alla konstens regler blev resultatet bra. Som alltid när jag brygger en veteöl blir det dekoktion. Jäsningen blev nästan två veckor i +17C. Eftersom det då var sommartider fick jag kyla jästunnan i ett kallt vattenbad med cirkulerande flöde.
Därefter blev det två ale och jag utgick från recept jag fann på nätet och modifierade dom lite efter mitt malt förråd. Till dessa två öl körde jag en förkultur  och kommer i fortsättningen också göra det. Ett enkelt och säkert sätt att se till så att man har en pigg och tillräckligt antal jästceller. (Testade Mr. Malty för att beräkna).
Ale nummer två som jag sambrygde med min kompis är nu delad i två. Hans batch tappade vi över på två stycken partyfat. Min halva valde jag att testa att klarna med gelatin och just nu i skrivande stund står den i kylskåpet som håller strax över noll grader. Svårt att se, men ölen verkar bli klar. Tänker tappa upp den imorgon.
Ytterligare nyhet på sista alen är att vi torrhumlade efter en vecka då vi tappade om ölen till sekundär. Där fick strumpan ligga en vecka och när locket avlägsnades doftade det ljuvligt gott från humlen. Stora förhoppningar på en bra öl med andra ord.
Klarning pågår.

måndag 13 augusti 2012

Sommarbryggning.

Tjenare.
Någon riktig högsommarvärme fick vi aldrig och törsten har därför inte varit riktig därefter. Inventerade mitt humle förråd, längst nere i frysen, och konstaterade att det fanns en hel del att använda, bl.a. Simcoe, Riwaka, Wai-iti, Centennial, Galaxy, Summer och Hallertauer. Bestämde mig för att en ale skulle bryggas. Den senaste jag gjorde, Catharina Pale Ale, blev en succe och jag fick lust att göra den igen men byta ut ena humlegivaren till Summer samt att öka på mängden humle.
 
Bryggningen gick på det hela taget bra. Som omväxling blev det en infusionsmäskning och planerad temperatur på 67 grader. Jag lyckades pricka den med någon tiondel under hela 75 minuter. Jag tog sedan ut 23 liter vört och delade sedan upp den i två omgångar för kok. Jag har insett att en 20 liter gryta är på tok för litet. Till min förvåning så gick det väldigt smidigt och den dryga extra timmen för det andra koket kändes väldigt kort.

Häromdagen var jag på återvinningscentralen i Lövsta och hade fyllt bilen med skräp. Min son fick i uppdrag att slänga en armatur i metall. När han kom tillbaka hade han med sig en sil som han trodde skulle fungera i mitt bryggeri. Gissa om jag blev förvånad. Han hade hittat en sil, förmodligen till en saftapparat, och den kändes som en bra kandidat för lakning för att få en jämn fördelning av vatten på bädden. Nu har den invigits och jag tror jag behåller den.

Testade ny sil från återvinningen

Mäskning 

Vört

När all kokning var avslutat hade jag 19 liter vört med OG 1060 och kylde sedan ner den till omkring 20 grader. (Utomhustemperaturen var förresten 23 grader.) Därefter pitchade jag jäst som jag gjorde någon dag tidigare. Nästa morgon, ungefär ett halvt dygn senare, hade jäsningen kommit igång med i runda tal 200 bubblor/ min.

Återkommer med bryggprotokoll och recept.



torsdag 19 juli 2012

Testat Dompans hembrygder.

För någraveckor sedan skrev jag ett inlägg på humle.se och undrade om det var någon som var intresserad av att byta hembrygd öl. Står man hemma i sitt bryggeri och tillverkar öl vill man gärna ha någon slags feedback på hur ölen smakar. Dom gånger jag bjudit på min öl till närmast sörjande har reaktionen alltid varit positiv. Inte så oväntat.
Dompan skrev i tråden att han var intresserad av att byta öl men i skrivande stund hade han precis en veteöl på gång och skulle återkomma när den var färdig. Så för en vecka sedan kontaktade han mig igen och vi upptäckte att vi bodde nära varnadra, perfekt. Han kom över till mig och vi bytte öl med varandra och växlade några ord om våra alster. Jag överlämnade två av mina veteöl och fick i gengäld två flaskor, en IPA och en belgisk wit.
Ej namngiven IPA samt Summer Heat Wheat.
Jag har nu provsmakat bägge ölen tillsammans med min älskling. Den belgiska wit:en smakade mycket bra och skummkronan var tät och fanns kvar hela tiden medans IPA doftade ljuvligt men saknade lite kropp. Skummet var ganska så klent och försvann efter ett tag. Kanske var IPA för kall när den serverades. Hursom, jag ger den belgiska veteölen 4/5 och IPA får en svag 3/5.

Finns det fler som är intresserade av att byta öl under enkla former så går det att kontakta mig.

måndag 16 juli 2012

Min första förkultur.

Har som plan att brygga en stark IPA och har funderat lite över antalet jästceller i förhållande till bryggvolym. På Wyeast förpackningar står det 100 miljarder men är det tillräckligt för att få en bra, välutjäst brygd på 20 liter?
Har läst lite på nätet och bildat mig en uppfattning om vikten av att ha en jäst vid god vigör vid pitchningen. På Mr Malty hemsida hittade jag en on-line kalkylator där man kan mata in datum då jästen (Wyeast) tillverkades och får då en ungefärligstatus på hur många celler som är bra. I mitt fall fick jag i storleksordningen att 50% var ok. Man kan också knappa in öltyp man tänker brygga och volym man avser att ta fram. Det  var här jag insåg att mitt paket inte räcker till och en förkultur måste till.

Enligt Mr Malty behövde jag i storleksordning 250 miljarder jästceller till mina dryga 20 liter jag planerat att brygga. Med en påse jäst saknades det således 200 miljarder celler. Efter lite micklande och bläddrande på nätet skulle jag göra en förkultur på strax under 2 liter. Hur mycket näring behöver man då mata på för att cellerna skall förökas? Hur lång tid tar det?

Eftersom jag hade två paket Ale jäst borde jag i såfall ha 100 miljarder celler. En bra tumregel att göra förkultur verkar vara att blanda torkad maltextrakt, DME, så att man hamnar på OG 1040. (Eller som någon annan skrev 2 liter H2O med 200 gram DME.)

Jag kokade ihop min näringslösning i 20 minuter för att den skulle bli steril och kylde snabbt ner den till  strax över 20 grader. Skakade om, syresatte, och hällde i mina två Wyeast paket i E-kolven. (Dom två Wyeast paketen hade jag krossat näringsampullen dagen innan.)

Efter någon timma var det fullt ös i E-kolven. Jag skakade så ofta jag kunde och försökte få cellerna att leva om. Arton timmar senare var det slut på maten och aktiviteten hade avstannat helt. Har jag nu mina 250 miljarder jästceller? Återstår att se. Under tiden står E-kolven i kylskåpet och i botten på min flaska ligger ett tjockt lager med förhoppningsvis pigga jästceller.

tisdag 12 juni 2012

Test av Partyfat anläggningen.

Så var det då dags att prova Partyfat anläggningen och se hur den fungerar. Jag har lagrat två fat på fem liter med vete öl, Batch 5. Den flasktappade varianten har avsmakats och fått godkänt. Hur smakar den fatlagrade ölen jämförelsevis?
Det var inga problem att ansluta kolsyretuben till reugulatorn. Mellan dessa två enheter måste man ha en koppling gjord i Schweiz med packningar, super dyr och jag fattar inte hur den kan kosta en mindre förmögenhet. Från regulatron går sedan en armerad slang till Partyfatet och ner genom ett stigarrör.
Tryckte utan problem ner stigarröret i fatet genom att trycka in den lilla vita plastploppen som sjönk ner i fatet. Röret och alla andra delar hade jag noggrant gjort rent med Star San, hellre för mycket än för lite.
Sedan var det dags att vrida på kolsyran till fatet. Hade läst på forum att trycket bör hamna kring 1,5-2 Bar. Nu var det bara att trycka på tappkranen och se om öl flödade.

Efter första försöket är jag nöjd, ölen smakade betydligt bättre med extern kolysra jämfört med flaskans prajmning. Dessvärre så tycker jag att tappkranen är dålig, den läcker och känns smäckig. Får se mig om efter en bättre kran senare om den fortsätter att droppa.

lördag 9 juni 2012

Smakprov av två nya veteöl.

Det blir lite glest mellan anteckningarna men trots det så har det hänt lite saker i köket här i Spånga. Jag har som jag tidigare skrivit om bryggt två veteöl tätt inpå varandra. Avsikten med det var att försöka få fram den perfekta veteölen. Jag hade läst på i forum och fått lite uppslag på hur jag skulle lyckas och nu var det dags att skrida till verket.
Mina tidigare försök, tror det är tre, har ingen riktigt blivit som t.ex. Schneider Weisse Tap 4. Färgen har jag dock varit nöjd med dom flesta gångerna men inte smaken. Skillnaden nu skulle bli att jag jäser vid en betydligt lägre temperatrur. Många inlägg antydde på att jäsning och temperatur var det som fick smaken att komma fram.

Provbatchen använde jag samma recept som jag bryggt tidigare på. När den var färdig jäst och tappad på flaska startade jag nästa batch med nästan samma innehåll. Justerade lite på svartmalten då jag tyckte den gav för stort färgbidrag. Lustiga är att på mina 20 liter så var det inte mer än ett 50 tal korn som jag slängde in. (Färgbidraget av svartmalt  är 40ggr. högre än från basmalten vete).

Nu har jag tappat upp båda brygderna på flaska och den senare även på två fem liters Partyfat. Det blir spännande att se hur jag lyckas med att få ut ölen ur dom. Jag valde att köra med mellan varianten, d.v.s 425 grams kolsyrepatron och regulator. Prajmade den andra batchen med 7 gram socker/ liter med tanke på att jag kanske kan tillföra lite kolsyra från patronen om så önskas. Provbatchen fick dryga 8 gram/ liter.

Nåväl, dags att ge lite Tasting Notes från dom två brygderna.

Testbatchen.
Kolsyran fanns i flaskan redan efter fem dagar. Häller upp den i ett högt glas, skummet är tätt, gräddigt och inte som tidigare med stora bubblor som snabbt försvinner. Sista slatten i flaskan virvlar jag runt ordentligt innan jag slutligen häller upp i glaset.
Färgen är aningens för mörk, troligtvis lite för mycket av svartmalt. Smakar av och finner att smakerna är där. Lite tunnt kanske men dom finns där, koriander och så den där skinka på plåt.

Nästa batch, kallar den för Vete Batch 5.
Öppnar kapsylen, det är lite lägre tryck i flaskan. Häller upp den och färgen är perfekt, aprikosgul och lite grumlig. Virvlar runt det sista i flaskan och häller upp slutligen i glaset. Nu ser det väldigt gott ut. Skumkronan är tät och ser god ut. Det doftar typisk veteöl och smaken är tycker jag, fulländad. Känner mig stolt och nöjd efter mina försök att tillverka en bra veteöl. Lärdomen således är att jäsningen bör ske vid låg temperatur för ge jästen en chans att ta fram dom goda smakerna. Skrev i mitt tidigare inlägg att jag lät den stå tre dygn vid +16C. Därefter fortsatte jag ett antal dygn vid +20C för att ge jästen alla möjligheter att jäsa ut sockeret.

Vartefter glaset blir urdrucket lämnar skummet avtryck längs kanterna, ett gott tecken på välgjord öl.

Star San i fat.


Veteöl, gott som bara den.

tisdag 22 maj 2012

Tillbaka efter ett par veckor av tystnad.

Sommaren har kommit, ute skiner solen och inne i mitt badrum står en hink på jäsning.
Efter semestern i påsk har jag hunnit brygga två omgångar veteöl. Den första var en test för att se om terorin stämde med verkligheten. Mina tidigare försök på veteöl har inte riktigt tagit sig ända fram för att bli godkända.
Så den första batchen, test batchen, gjordes på ett annorlunda sätt än tidigare. Jag började med att mäska in på +35C och efter tjugo minuter höjde jag temperaturen till +44C. Efter ytterligare en kvart höjde jag till +62C där jag låg och tog ut mummasocker i en timma. En dekoktion togs ut och återfördes och temperatruen landade på +72C. Avslutade att gå upp till +78C innan jag slutligen började laka ur vört.
Satsade på vara färdig med vörten på max 1 timme. Fick cirkulera tre gånger innan vörten klarnade tillräckligt.
Så långt allt bra, alla inplanerade raster prickades in och hölls bra. Jag använde mig av en 20 liter gryta som jag värmde och rörde konstant under hela tiden på min spis.
Syrerast
Vörtkoket gick bra och humlade med kottar för första gången, glatt överraskad. Nästan så jag i framtiden kommer att fortsätta med det. Det blev mindre jobb att sila vörten då silen inte satte igen. Kylning därefter tog dryga halvtimmen och nyheten den här gången blev att jag tänkt pitcha jästen vid +16C istället som för tidigare vid drygt +20C, snarare +22C. Prolemet var hur man håller önskad temepratur under normal rumstemperatur om man inte har en källare? Jag testade att köra med vattenkylning och skruvade av duschmunstycket och mätte vad jag kunde få ut för kyla. Inga problem, jag mätte ner mot +13C och det såg lovande ut. Jag ställde en tunna i en annan tunna med en liten dessert tallrik i botten. När jag fått till temepraturen på vörten hällde jag ner jästen och undrade när dom förtst bubblorna skulle tryckas genom vattenlåset.
Kylning till +16C
Efter ett halvt dygn hade det så sångsamt börja bubbla. Jag fortsatte hålla den låga temperaturen under tre dygn innan jag beslutade mig för att höja jäsningstemperaturen för att ge jästen en chans att jäsa ut ölen ordntligt. I skrivande stund ligger temperaturen på omkring +20C. Fortfarande bubblar det och när jag doftar på gaserna känner jag att det doftar väldigt fint. Känns som den låga jästemperaturen bidragit till att få fram banan och nejlika arom. Testbatchen som blev klar några veckor tidigare smakade helt perfekt och hade jäst ut helt och hållet, FG 1050. Denna omgång prajmade jag med 8g socker/ liter och om en vecka skall jag ploppa första kapsylen och se om aromen finns kvar med kolsyran.

Den här batchen skall jag lägga upp på två fem liter partyfat och resten på flaska.